SAVE WARD 5

Den 5 april gifte vi oss i Sundars by i Nepal. Idag är allt totalförstört i jordbävningarna som inträffade den 25 april och den 12 maj 2015. Insamlingen som startades samma dag som den första jordbävningen har nu resulterat i ett gemensamt hus för byn, som fungerar som skydd och plattform för återuppbyggnaden av byn. Alla familjer i byn bor fortfarande i plåtskjul. Vi samarbetar nu med olika arkitekter för att ta fram en plan för hus som är hållbara för jordbävningar och kostnadseffektiva. Hjälp oss att hjälpa vår by att återuppbygga sina hem. Varje krona gör skillnad och går helt oavkortat till återuppbyggnad.

Clearingnummer: 9023
Kontonummer: 83.297.81
IBAN-nummer: SE09 9020 0000 0902 3832 9781
BIC/SWIFT-adress: ELLFSESS

Man kan också skänka en gåva via tjänsten Swish till nummer: 0767161866

På denna blogg skriver vi om insamlingen och återuppbyggnaden till vår familj och vår by, ward nummer 5 av nio olika ward, som representerar byar, i det jorbävningsdrabbade distriktet Sipadol i centrala Nepal.

Annonser

En plats för skydd, möten och hopp – nu är det klart!

13045486_1284515871576171_627108265_n13082165_1284514828242942_541746562_n kopia

Idag är en speciell dag. Den här helgen som kommer framför oss är en speciell helg. På måndag den 25 april är det ett år sedan den första jordbävningen på 7.9 på richterskalan drabbade Nepal, och Sundars och Sofias by slogs i spillror. Byns folk överlevde, men husen var totalförstörda. Vi var utom oss av oro, maktlöshet och förtvivlan inför situationen. Men runt om oss visste vi inte vilka otroligt goda krafter som skulle hjälpa oss ur den förtvivlan och den sorgen. I en av Gotlands magnifika kyrkor blev en konsert starten på den insamling som fram tills idag ännu pågår. I den kyrkan påbörjades det projekt att skicka förnödenheter, längre fram byggmaterial och störst av allt: HOPP. Hopp är ordet för den resa vi gjort detta år. Resultatet av detta projekt och denna insamling stavas HOPP. Det gemensamma huset för byn, står nu färdigt. Människor är där varje dag, människor dras dit. Det är ett hus som betyder mer än något annat hus i byn. Det finns en stämning där som i sig bringar hopp och mening. Man flätar sina korgar, vallar sina får, dricker en kopp te, ber till Gud, och framförallt, känner sig trygg. Sitter för första gången på ett år i ett hus som inte har den minsta möjlighet att fall över en. Trygghet, stabilitet. Och hopp. Byggnaden symboliserar även byns kamp för överlevnad, för att ha hittat tillbaka till varandra. I byn kommer alltid bråk och tjafs uppstå, svek och ilska. Men nu finns där ett hus som symboliserar all den gemenskap som denna by kan uppbringa. Och huset står där som ett enda stort tecken på en världens gemenskap, helt byggt med svenska medel och svensk och nepalesisk byggarbetskraft när den är som bäst. Tack Sverige. Och byfolket säger: Äntligen ett hus vi kan vara trygga i. Här kan vi samlas vid nästa jordbävning. Här kan vi samla kraft, hitta sätt att jobba tillsammans och be till Gud för vägledning.

Idag är en speciell dag. Idag släpps en dokumentär gjord av en genialisk journalist som varit med sen jordbävningens dag ett, och långt innan det. I mars 2015 kom Olle Wiberg in i våra liv, han har följt, delat och dokumenterat den bästa och värsta perioden i vårt liv. Med sådan värme, humor, ärlighet och ett enormt engagemang har han genuint skildrat våra liv. Idag finns denna dokumentär på sr.se samt SR-appen. På söndag klockan 15.03 sänds den i P1 Dokumentär. På en radio nära dig. Nedan finns länken till dokumentären som redan går att lyssna på.

Klicka här för att lyssna på dokumentären. 

 

Och som om det inte vore nog med detta så kommer också GMF manskör uppmärksamma årsdagen av jordbävningen. GMF manskör som höll den konsert som startade insamlingen. Ekstas kyrka på västra Gotland lördag kväll klockan 19. Pappa Kjell och Sofias bror Herman deltar och gör solonummer. Varmt välkomna!

Vi har ett hus. Huset står där. Men. Vi kan inte på något sätt sluta här. Vi har säkrat för det värsta tänkbara. Men byn bor fortfarande i plåtskjul, och de allra flesta familjer kommer fortsätta bo där i resten i sina liv, och i generationer framåt. Om vi inte gör något. Vi är de som gjort skillnad och kan göra skillnad för vår by. Se till att barnen växer upp i hus som inte kan falla över dem. Där gamla kan leva de sista åren i sina liv i trygghet. Där familjer kan leva i säkerhet utan att oroa sig för jordbävningarna som kommer fortsätta. Är det något vi vet nu så är det det. Jordbävningarna kommer alltid komma.

Just nu jobbar vi på en plan för detta. En plan för ett familjehus. Ett hus åt varje familj. Ett koncepthus som inte är särskilt stort men som räcker och är säkert för jordbävningar och byggt för människor och ett värdigt liv. Vi har kontaktat olika arkitekter för att hitta bra lösningar, effektiva lösningar och lösningar till ett bra pris. Ett överkomligt pris. Det kommer ta tid, detta måste få gro fram. Vi måste låta denna plan formas av den erfarenhet och kunskap som finns att hämta, byns folk och deras behov. Är ni med oss?

Vi vill tacka. Vi vill tacka från djupet av våra hjärtan. I vår sorg och förtvivlan visade ni runt omkring oss en väg. Och den vägen blev vår uppgift att visa byn. Tack för uppmuntrande ord. Tack för sorgsna ord. Tack för gåvor. Tack för tankar. Tack för kramar och varma meddelanden. Tack för allt.

Nedan Sundars historia från byn:

Temple project is our very first project of life. What a time we had… A project which was donated by the Swedish brother and sister~families to families. We were just the mediator ‘sitting in the middle and translating stuff! Was it so difficult to understand? We have the money and we want to do something. We talked to the whole village and knew how they think. For me it was strange to see that not even a single person said yes we can build for those who can not within the village. But eventually they came together for the temple project.

It started with a big happiness. We continued and went well. All our Swedish brothers came to help us. It was a magic moment. We asked people to come and be a part of it. Most of them came. Its difficult to bring your small family together and here we talk about 70 families.ofcourse not easy. They are not helping doesnt mean that i should stop or give up. We continued and things went on. We had so many problems from start to the end. Government to local people to our helping people. It was not easy to be in the middle and bring smile on your face but i tried all the time. 10different complaints from 10 different people ohhhh tuff . People look for their own benefit before they look for the societies benefit. Its human nature but when it comes to the social service you can not go so low. You have to go beyond your own needs and selfishness.

It was a tuff time for me,Sofia,dad Kjell and families but the best thing happened to me is that i learned so much from this project. I learned about people in Sweden, I learned about government rules and regulations, I learned about people I’m my village, i learned about my own people, learned about the future project, and all of it i learned about myself and learned to be patience, calm and collective in different situation,.

People always talk good and bad about what happened. They dont talk in front of me but behind. I dont mind and i dont want to waste my time thinking about why they are like this. The biggest happiness is that when you see all the people lying there, waving doko (nepali basket), playing tass (card). Or children playing around. Then it feels like its the biggest achievement .this is what was our dream.,to make something everybody can use and we are succeed.

This project made me away from my wife, my family, brother, sisters, friends my job but it made me so close to the villager, good or bad they talk about it, i won their trust i won a power to collect them to do something. 90%people can not say no or question when i asked them to do something’ just because they trust me. Its great to be like this.and the project made me close to myself happy for that.

Temple was just the beginning and we want to do more. More for the people, more for the starving people, children on the street with no parents no roof on over the head n no cloths to cover their body. As you all been helping us we really want to thanks everybody.the word thanks is not a best word but if there is any other best word i would say that one and we hope that we will get more help in the future also…. NAMASTE

13084069_1284630418231383_1865278616_n13081585_1284630241564734_578917444_n13059320_1284630264898065_306230358_n13059305_1284630194898072_1254997121_n13059825_1284630154898076_1476370933_n

All kärlek från byn Tholo Gaun genom Sundar och Sofia Tamang

Nu är vi nästan klara!

Inom tre-fyra veckor är vi klara med templet! Igår lades den sista stora delen i bygget: en enorm gjuten betongplatta som hänger fyra meter upp i luften på betongpelare. Detta blir själva golvet på det hus/tempel som vi jobbat på mentalt och fysiskt sedan jordbävningens första dag den 25 april 2015.

Sundar hade inför detta sista stora och viktiga delmål i bygget hoppats på fem personer, och att detta skulle ta några dagar. Redan på morgonen var det över tjugo personer på plats som blandade betong för hand. Det fortsatte komma folk under dagen och uppemot 70 personer, män och kvinnor hjälpte slutligen till med detta deras nya plattform för möte, skydd och andlighet. Det har varit en oerhört lång väg till att människor på detta sätt sluter upp och tillsammans ser värdet i att göra detta tillsammans. På en dag var betongplattan klar. Det är många familjer som har varit och är oerhört trasiga efter det år av tragedier som jordbävningen den 25 april 2015 startade. Att få se byn tillsammans på detta sätt är stort. Mycket stort. Och hela anledningen till att människor kan få se detta hända i detta år av tragedier, är tack vara insamlingen och engagemanget som pågått sedan jordbävningen här i Sverige. Vi vill rikta ett stort tack till alla som på något sätt givit av gåvor, engagemang, tid, resurser, tankar och böner. Ett stort TACK!

12064316_1246756798685412_296476647_n (1)
Byfolket har slutit upp och just avslutat gjutningen av betongplattan, lördag 12 mars.
12834899_1246761788684913_1320016246_n (1)
Resultatet efter igår lördag 12 mars

Nästa del av bygget är nu att svetsa ett rejält tak med rejäla stolpar och räcke som skall bära upp plåttaket över templet. Detta är det mest hållbara och billiga. Vi har en erfaren svetsare i byn som kommer leda detta och som ser det som en stor ära att få göra detta.

Sedan i måndags den 7 mars finns det nu inte längre några svenskar i bygglaget, detta i och med att Christoffer och Elias rest vidare. Resan för våra svenska byggare blev på många sätt inte så som vi tänkte oss, i den bästa av världar hade vi kunnat styra bygget och utförandet på ett mer kontrollerat sätt. En hel del frustration och kulturkrockar blev en del av erfarenheten som vårt svenska bygglag gjorde. Samtidigt så ser vi idag frukten av det frö som de planterat av engagemang och inspiration: Ett nästan färdigt tempelhus där byborna kan samlas inom en mycket snar framtid. Massor av människor i byn som med egna ögon fått se det engagemang som Sundar och Sofia i månader försökt framföra från Sverige. Broar som byggts mellan Sverige och Nepal, band som knutits och erfarenheter som varit mycket viktiga för vårt projekt. Det svenska bygglagets insats pratas fortfarande om i byn och kommer alltid ha stor betydelse för byfolket som undrar om de svenska byggarna kommer på invigningen. 

Nedan bilder som visar på de senaste två veckornas utveckling i byggandet:

12788504_1238237962870629_1639557133_o
29 februari. Formvirket på plats, som nu ska sättas på plats. Som ett enda stort pussel, med en unik teknik görs detta jobb.
12782063_1238238512870574_1650257366_n
29 februari, formvirket sätts på plats.
12789731_1238238342870591_95913612_o
29 februari. Ett farligt arbete att stå flera meter upp i luften och arbeta med formvirket.

 

12787617_1239020029459089_836522565_o
29 februari. Pusslet med formvirket är enormt tidskrävande.
12790151_1238238579537234_1969513909_o
29 februari. Stegar i bambu användas för att komma åt.
12773395_1239020176125741_550062387_o
1 mars. Ca en tredjedel av formvirket på plats.
12788626_1239018956125863_475545480_o
1 mars.

 

12782513_1239019049459187_843425284_n
2 mars

12787024_1238238492870576_1457439842_o

12810139_1239019446125814_1288075470_o
2 mars. Andra sidan börjar byggas upp med formvirket.
12823038_1244035205624238_336536032_o
8 mars. Nästan allt formvirke på plats! Nu är arbetet med armeringsjärn påbörjat. Man har lämnat fem centimeter runt om det stora heliga trädet, som är själva anledningen till att byn har en andlig relation till denna plats.
12823147_1244038838957208_1761440304_o
Allt materiel måste bäras upp till platån.

12837726_1244038775623881_781879994_o

12810290_1244674498893642_1449616984_o

938566_1244674215560337_1089027300_o

12788855_1244035065624252_161298569_o

12810361_1244038628957229_1950865387_o

12842573_1244038672290558_404450016_o
All armeringsjärn och tråd klipps för hand för att sedan sättas ihop och läggas på plats inför gjutningen.
938513_1244673452227080_711923536_o
10 mars. Formvirke och armeringsjärn på plats. Redo för gjutning!

10584910_1244674022227023_1533665575_o (1)

12809804_1244674122227013_713501543_o
En av byggarnas söner spenderar all sin tid på bygget. Denna unika sten har legat på tempelplatsen i nästan hundra år.

Stenen har en sådan speciell symbolik för byborna att man valde att bygga in denna. Under denna sten har det i århundraden runnit vatten från Himalaya-bergen. Stenen, det heliga trädet och detta vatten är bevarade i tempelbygget som de naturkrafter som binder ihop Tamang-folket med sin andlighet.

12809993_1244054678955624_535501975_o

12822153_1246028518758240_770089818_n
Sten och betong till gjutningen som gjordes igår den 12 mars.

Shamanen i byn är just nu lite bekymrad över att byggandet gått framåt och man inte haft möjlighet att tacka gudarna under tiden, så närmast väntar en offerdag som tack för platsen och dess betydelse för folket. Tamangfolket är från början buddister, man utvandrade för hudratals år sedan från Mongoliet och kom då till det då helt hinduiska Nepal. I och med detta tog man också upp hinduiska riter och traditioner. Fortfarande kallar man sig buddister, men det är inte ovanligt att man i en och samma ceremoni utför båda buddistiska och hinduiska riter. Som exempelvis Sundars och Sofias bröllop som utfördes av en så kallad lama, en buddistisk präst, men där det fanns många hinduiska inslag.

Faktum är att det snart är möjligt att få höra historien om Sofia och Sundars bröllop, våra familjer och jordbävningen och vad den gjorde med oss, på Sveriges Radio i formen av en dokumentär på P1. Det är vår vän Olle Wiberg som just nu sitter och klipper ihop detta. Sändningsdatum är inte spikat, men så snart det finns skriver vi det här.

Vi hörs inom kort!

 

 

 

Inspirationen flödar!

Nu är vi pågång! Majoriteten av svenskarna har åkt hem, men inspirationen flödar mer än någonsin! De stora pelarna är snart klara och idag har man börjat uppföra fem mindre pelare. Christoffer och Elias är i bergen och vandrar och kommer till vår stora glädje tillbaka för en vecka och hjälper till, innan de åker tillbaka till Sverige. Bilderna talar sitt tydliga språk!

12699254_1228767920484300_1273805164_o12528276_1228311473863278_476901418_o12751861_1228767547151004_1697950293_o12736266_1228767333817692_1870904707_n12696236_1228311543863271_1999031244_n12714478_1230859783608447_2119245684_n12696003_1228767300484362_1341606684_n12746519_1228311727196586_1280766499_n (1)12746519_1228311727196586_1280766499_n12713921_1228767040484388_1164938326_n12765588_1230860626941696_1125862897_o12736474_1228311427196616_1515314146_o12751727_1228311363863289_932066218_o12735824_1230859960275096_581201023_n

Påväg hem!

Ja,,ni, nu är vi på väg hem. När man mellanlandar i Doha på Hamid international hör jag kommentarer från killarna som, ”kulturchock deluxe”, ”kul var det”, ”nyttigt och se annat”, ”klippt navelsträngen”. Den sista kommentaren är fin, eftersom nån hade ont i magen på ditresan, och fick kommentaren,,,,”det är navesträngen som blir utdragen”. Burger king på Hamid I är allt annat än vårt senaste fika på ett Cafe i Thamel mitt i Katmandu. Slitet, smutsigt, tveksamma kakor, meeeen, leende cafekille, själfullt nedsuttna möbler och en perfect dubbel espresso. Beskrivningen av platsen där jag sitter nu kan nog beskrivas som ren och själlös. Inget av inredningen runtomkring mig har någon praktisk betydelse. Bara yta. I byn där vi jobbat är det ytterligare 2/3 dagars byggstopp nu, eftersom mannen som dog skall brännas, sörjas och kila vidare.

Och med detta tänkt och sagt är det nog det som är det svåraste för oss att ta in. Människorna i Tholo gaun lever enkelt, en del är väldigt fattiga, och en del klarar sig bra. Det som håller ihop människorna genom jordbävningar, regeringskriser, tryck från Indien och Kina är just detta, att man inte släpper en millimeter på den Buddistiska agendan när det gäller begravning, bröllop och festivaler. Att på riktigt få uppleva att man mitt i en korpsving får höra STOPP, för att en man har dött i byn. Var är han? var dog han? Är han hemma? Nej nej han är på sjukhuset, nu skall vi ta hem honom till byn och ta hand om honom på vårt vis, så tyvärr kan vi inte jobba mer idag, hej hej syns om några dagar. I detta anar vi svenskar det oerhört starka sammanhang vi kastats in i. I det stora perspektivet kan byns alla traditioner och beteenden tyckas små och obetydliga, men i deras sammanhang är det livsviktigt. Hörni,,,tänk att ligga döende på ett sjukhus och vara säker på att någon kommer att se till att ens sista resa helt säkert kommer att gå hem till byn innan man flyttar vidare.

12696232_1225061190854973_501812748_n12696150_1225061090854983_1552507392_n12696732_1120266001340342_1880953997_o12721567_1224846674209758_1271892422_n12696439_1120266224673653_1272679292_o12736561_1120266381340304_1128659105_o12669379_1120267944673481_727223554_o12669814_1119700118063597_175700800_o12656387_10205614596187834_1894119197_o12669132_10205614620748448_240300002_o12669981_10205614618108382_1070727387_o12695354_10205614596907852_1791003270_o12695670_10205614616908352_309120336_o12695113_10205614620428440_16789106_o12696060_1225061720854920_420468839_n

Detta är en av många glimtar vi vill berätta om så här, när vi är på hemväg. Nåja hemma o hemma, det fanns bara majonäs och inte bea till Jokkes hamburgare, så riktigt hemma är vi inte ännu. Vi hörs igen Kjell G för Tholo gaun bygg.

12644781_1117362088297400_8057219435517686946_n

Christoffer och Elias blir kvar i byn för bygge ett tag till!

12697315_1716680558568299_885678056822916556_o

Vår by ser framåt!

Reflektion i Bhaktapur

Det är nog fel att försöka reflektera över tingens ordning när man är mitt i en ganska stor kulturchock. I förrgår blev jag hårt uppvaktad av en 6/7 åring som sannolikt hade sin syster 2/3 år på armen. Flickan såg mycket risig ut, helt flammig i ansiktet och rädda, trötta ögon. Flickan pekade på sin lillasyster och ville att jag skulle se hennes såriga ansikte. Lillflickan gnydde hela tiden monotont. Jag stannade och fick en stor klump i magen. Alltså en stor klump. Tårarna ville tränga fram. För att motverka det chockartade för mig i stunden drog jag fram några sedlar och stoppade i handen på 7 åringen. Hur värderar man utsatthet och fattigdom? I min egen hemstad Visby hör jag utanför min arbetsdörr varje dag samma fråga,,, money sir!!!! Då blir min fråga? Skall jag skämmas för att jag inte alltid lägger i en slant i Visbytiggarens pappmugg, när jag nu gav töserna i Bhaktapur en slant. Jag som är vit, rik, och har jobb och kan påverka min tillvaro kommer alltid att ha en skuld till tiggarn i Visby och töserna i Bhaktapur hur jag än beter mig. Det jag trots min skuld önskar att få fortsätta att göra är att få dela några olika sammanhang med familj och vänner där vi får göra en liten skillnad för några av våra bröder och systrar som inte fick alla grundförutsättningar som krävs för att kunna vara en hyfsat fri människa.

Idag har vi med våra vänner i byn fått dela svett och arbete med att gjuta pelare till templet de så gärna vill ha. Det blir för oss i bygglaget ett sätt att hantera frustrationen över det som blir oss övermäktigt när vi ser nöden i ögonen. Trots att man bor i plåtskjul i byn och ännu kämpar mot nattkylan blir vi väldigt fint mottagna. Syster Shanti gjorde idag en grym lunch på buffel, gryn och currypotatis. Vi har idag varit 13 st i bygglaget 6 Tamanger och 7 svenskar. Ytterligare två kom idag, Elias Kufuss och Christoffer Kufuss,,,,Välkomna!

/Samdi G

12665727_1221971071163985_1138898273_n
Bruk blandning
12674358_1221970871164005_1222931989_n
Pelare på gång
12695738_1221970561164036_844305548_n
Christoffer Kuhfuss på plats! 
12695559_10205608615998333_1558795423_o
Härliga möten i bygglaget!

12674721_10205608614878305_1336171931_o

12669981_10205608616598348_1762306407_o
Inspektion
12695394_10205608606958107_1104627449_o
Pelaren tar form
12695191_10205608610118186_1425416277_o
Lunchdags

12695367_10205608608878155_726958710_o12669771_10205608612798253_1949303006_o

12669740_10205608615558322_1661691229_o
Brukblandning

12674945_1082047911854675_683477023_o12695296_10205608606558097_1554876751_o12695317_1082047561854710_1783916141_o12695357_1082050821854384_388585534_o

12669305_1082047455188054_245510713_o
Pelaren sätts på plats för att stelna rätt
12696409_1116578848375724_2122963140_o
Bottengaller till pelare

12696609_157233121322685_229900950_o12696520_10205608606078085_1954285768_o

12675203_1082050305187769_721939752_o
Elias Kuhfuss på plats! 

12696473_1117068178326791_1842430746_o

12650573_1221970787830680_612457091_n
Så kan man också blanda 

12650346_1221971127830646_1829036992_n (1)12648124_1221971094497316_1604485297_n12655939_10205608617038359_1806770992_o

12656216_1116579211709021_501448730_o
Krökning av armering för pelare
12696710_10205608609318166_246477775_o
Lunchen bestående av slaget ris, grönsaker och buffelkött 

Ur Sundars synvinkel

   
   
  
THOLO GAUN BUILDING,IT WAS A PLEASANT DAY WITH EVERYBODY. WE STARTED AT 10 IN THE MORNING. WHAT A DAY…. WE WERE 5 IN THE BEGINNING THEN THERE CAME 5 BIG SWEDISH BUILDERS. I SHOWED THEM THE PLACE WHERE WE WERE PLANNING TO BUILD AND THEY WERE LIKE WOOOO….I SHOWED THEM THE CEMENT WE BOUGHT SAND AND SMALL STONE(GRUS) OFCOURSE ARMERING JARN. THEN WE ALL WENT TO MEET MY FAMILY ,WE TALKED AND DRANK TEA AND THEY GAVE ALL THE PRESENT THEY HAD TO OUR FAMILY. THEN WE RUSHED DOWN TO THE TEMPLE PLACE TO BUILD. THEY GAVE THE XL BYGG CAP TO ALL THE BUILDERS FROM THE VILLAGE AND STARTED TO WORK WITH THAT ON. THINGS WERE GOING GOOD BUT FOR VIKTOR NONONO… IT WAS A HARD PLACE TO DIG FOR HIM ….WATER WAS DISTURBING THEM AND PAPPA KJELL SAID “VI MASTE GORA NANTING MED VATTEN” THEN HE STARTED TO DIG A WAY SO THE WATER WOULD RUN NICELY OUT FROM THE PLACE WHERE THEY WERE DIGGING. WE NEED TO DIG ATLEAST ONE METER DOWN AND ITS QUITE STONY PLACE SO GOOD LUCK GUYS…..

   
 IT WAS 1;45 SHANTI MY SISTER CAME WITH THE FOOD AND WE ALL STARTED TO EAT,,,,,,,JOKIM SAGER”WOO STARK” MEN GOTT. HAN SA TILL SHANTI MANGA GANGER MAT UTAN CHILLI NASTA GANG. SEN SAGER PAPPA” HALVA CHILLI HALVA UTAN CHILLI”.NAGRA TESTADE RAKSI (NEPALESISKT RISVIN) MEN GILLADE INTE SA MYCKET.

   
    
 DET VAR 2;30 OCH FICK ETT TELEFON SAMTAL FRAN SJUKHUSET I KATHMANDU ATT EN GUBBE FRAN BYN HAR DOTT. SHAMAN ROPADE PA PAPPA “SAMDI STOP” NO WORK, OLD MAN DIED” WE ALL STOPPED WORKING AND CHANGED THE CLOTHES,. I CALLED THE TAXI TO PICK UP DAD AND BOYS …WE WENT TO TOWN AND WANTED TO DRINK A REAL COFFEE BUT ……… THERE WAS NO ELECTRYCITY SO NO EXPRESSO ONLY NESCAFE……. EVERYONE SAID NO NESCAFE THANK YOU. THEN WE FOUND ONE PLACE WITH REAL COFFEE BUT MAKING ON GAS OK BUT NOT SO GOOD…..
IT WAS GREAT TO HEAR THAT MANY FROM THE VILLAGE AND OUT OF VILLAGE WA PLANNING TO SOMETHING FOR THE TEMPE AND WE ARE JUST DOING IT NOW …WHAT AN COINCIDENT. LOVELY COINCIDENT.

Första dagen kort men intensiv

IMG_5047-0
Anton, Joakim, Viktor Viktor och Sundar på balkongen som är det enda som är intakt på Sundars familjs hus

Några intryck från första dagen. När vi står med Tamangerna o hugger en avrinning för vatten ropar mannen mitt emot,,,Samdi Samdi, o visar att jag måste lägga ned min korp. Jag fattar ingenting??? Sundar förklarar omgående att en man nyss dött i byn. Vi måste lägga ned allt arbete i två dar. Vi möts direkt av kultur, religion och vanor som vi måste förhålla oss till. Vi frågade Sundar om vi måste gå på begravning. Det slapp vi. Hej hej. Hörs snart.

IMG_5045
Jobb med avrinnging för vattnet
IMG_5059-0
Anton hugger i
IMG_5053-0
Några kvinnor från by bär gräs och ved

12665786_1219528031408289_911567411_n12647859_1219528011408291_2026093086_n

IMG_5049-0
Bultsaxen från JärnAB i Visby används redan flitigt. Vanligtvis sågar man itu armeringsjärn för hand.
IMG_5060
På plats på tempelplatsen
IMG_5056-0
Lastbilen som vi kör allt byggmaterial med
IMG_5054-0
Grunden tar form

12648199_1219528708074888_1575818649_n

IMG_5044
Tempelplatsen sedd uppifrån
12632986_152923328420331_23653641_o
Viktor
IMG_5048
En av sprickorna i Sundars familjs hus.
IMG_5051
Kjell i staden Bhaktapur där byggarna bor, ca 20 minuter från byn med bil eller buss.
IMG_5052
Ganska ovanligt med Joakims längd i Nepal 🙂